Bakom ”Seaside Rendezvous”, eller hur du bygger en egen sandstrand

Den första bildidén till den här låten gick ut på att använda en riktig strand och riktiga fullstora parasoll. Då skulle det bara vara två parasoll och en del av vattnet skulle synas. Efter att ha letat efter ”rätt” strand i Stockholmsområdet ett tag insåg jag att njae, det kommer aldrig bli som jag tänkt. Dessutom fanns tanken där att det skulle vara lite som ett flygfoto. Även om jag aldrig jobbat själv med drönare så visste jag såklart att möjligheten fanns. Det som jag kände inte fanns var en strand på rimligt avstånd som kändes stor nog för det jag ville göra. Redan tidigt i processen var jag inne på den färgglada linjen och då var vanliga parasoll svårt. Snabbt kom processen ner i miniatyrstadiet. Drinkparaplyer hade allt jag ville ha. Efter lite mer strand-letande insåg jag att jag var tvungen att tillverka stranden själv för att få den så ren och finkornig som jag behövde för att kunna använda miniatyrer.
Jag köpte en säck sandlådesand och konstaterade snabbt att den var för grovkornig och fuktig. För att min strand inte skulle se ut som att vädret varit dåligt lade jag först ut sanden på en presenning i solen för att toka.

Sen behövde jag göra något åt sandkornstorleken. Jag ville ha den där drömskt mjuka sandstranden, inte en stenstrand med grus. När jag var liten tyckte jag att det var löjligt roligt och tillfredställande att sitta i en sandlåda och sila sand. De blev så jämn och mjuk. En gång tror jag vi var några barn på mitt dagis som satte igång det ambitiösa projektet att sila all sand i hela sandlådan på gården. Det projektet föll nog på att de flesta hade glömt idén någon timme senare.
Ca 30 år senare fick jag alltså åter igen sitta och sila sand.

Efter att jag silat sanden lade jag ut den igen på presenning i ett så tjockt lager så att det gick att sticka ner drinkparaplyerna och få dem att stå kvar upprätt.
Eftersom jag ville ha ett visst solljus gällde det att hitta både en dag med klart solsken och en tidpunkt där solen stod i bra vinkel.

Det som kom att bli det stora problemet under själva fotograferingen var vinden. Jag hade tur och behövde inte vänta så länge på en dag med rätt ljus men tyvärr har hela det här året varit blåsigt och det är ingen bra kombination med lätta drinkparaplyer i papper. Jag försökte hitta en så vindskyddad plats som möjligt där jag fortfarande hade fullt solljus. Sen gällde det att vara snabb. Jag ställde upp paraplyerna i någon konstellation jag ville prova och försökte hinna fota innan ett eller fler parasoll lyfta och for iväg över gräsmattan.

För att få stranden att se lite mer verklig ut fick den inte vara allt för slät. Med pinnen på drinkparaplyet skvätta jag runt i sanden för att gör små gropar och fotspår.
I efterbehandlingen bestämde jag mig för att redigera bort de små vita piggar som sticker ut på drinkparaplyerna, allt för att få dem att se ut mer som parasoller. Jag anpassade också färgerna i bilden för att stämma överens med den känsla och tidsepok jag tänkt mig, lite pastelligt.

Lyckades jag med min fejkade sandstrand? Kommentera här nedan och passa på att samtidigt önska en egen låt eller två.

Kerstin Skrivet av:

En kommentar

  1. Agnese
    september 18, 2017
    Reply

    Men åh, huuuur har jag inte kommit på idén att sila sand? Det låter supermeditativt, även om man inte ska ta ett miniatyr-strandfoto! Något för nästa sommar 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *